Fortsätt till huvudinnehåll

Jag hyllar och minns Whitney Houston

En fantastisk sångerska, mor och stjärna har gått ur tiden. Alla har vi nog tagit del av nyheten att Whitney Houston hittades död på sitt hotellrum igår och många är vi som sörjer. Jag kan inte låta bli att minnas tillbaka när jag bodde hemma och lyssnade på hennes skivor om och om igen. Det var LP på den tiden och jag har inte lyssnat på dem sedan dess. Det första jag gjorde i morse var att söka fram hennes låtar på Spotify och Youtube. Hela förmiddan har jag njutit... Rösten, hennes fantastiska uttryck och innehåll i texterna får mig fortfarande att bli helt tagen. Finns nog många som drömmer om att någon gång få uppleva att sjunga med hennes pipa. Helt makalöst! För en helt oinsatt känns det så otroligt sorgligt och onödigt att Whitney skulle fastna i drogerna och avsluta sitt liv vid 48 års ålder. Allt för många fantastiska artisters liv har tyvärr slutat allt för tidigt.

Lyssnat och njut!

"I will always love you" var en av mina första favoriter. Den gick ständigt på repeat, jag har varit både lyckligt och olyckligt kär till denna låt. Jag har gråtit och skrattat när jag sjungit med. Den lever vidare.
"One moment in time" spelades in 1988 för OS i Seoul
"My love is your love" från 1998.

"If I should die this very day
Don't cry, cause on earth we wasn't meant to stay
And no matter what people say
I'll be waiting for you after judgement day

Cause your love is my love
and my love is your love
It would take an eternity to break us..."

Vila i frid Whitney...
Etiketter:

Kommentarer

  1. Nena13 februari 2012 kl. 14:33

    Visst är det sorgligt! Läste att hon varit på avvnjning ihop med sin 18-åriga dotter för inte så längesedan. Så tragiskt! Det är nog svårt att förstå vilken press det är att vara stjärna. Inte så glamouröst som man kan tro. I hennes fall handlade det nog också om att göra uppror mot ett väldigt kontrollerat och "perfekt" liv. Såg också ett inslag här från en konsert i Danmark 2010 där hon såg ut som ett benrangel. Så hemskt!

    Jo, visst har man "tutat" med i många av hennes sånger! Just i will always love you fördrar jag faktiskt i originalutförandet med Dolly Partons lite tunnare röst. Min favorit-Whitney har alltid varit The Greatest Love of All - oj, vad mycket jag sjungit den!Tror att texten tilltalar mig lite extra med tanke på mitt yrkesval:

    I believe the children are our are future
    Teach them well and let them lead the way
    Show them all the beauty they possess inside
    Give them a sense of pride to make it easier
    Let the children's laughter remind us how we used to be
    Och så önskar man att hon kunde fått uppleva det hon sjöng om lite oftare i sitt eget liv:

    No matter what they take from me
    They can't take away my dignity
    Because the greatest love of all
    Is happening to me
    I found the greatest love of all
    Inside of me

    SvaraRadera
  2. Unna dig alltid13 februari 2012 kl. 15:13

    Visst är det hemskt Nena. Det är svårt att inte få en tår i ögat när man läser om hennes liv och förstår all press hon känt vid sidan om scenen. Många av hennes texter beskriver verkligen hur hon vill lyssna inåt och känna styrka i kärleken.

    Tycker mycket synd om dottern...tänk vilket liv. Läste nu idag att hennes pappa Bobby Brown hade avbrutit Europaturnen för att resa hem och ta hand om henne. Hoppas hoppas han är en bra pappa!!

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Shopaholic13 februari 2012 kl. 15:23

    Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Shopaholic13 februari 2012 kl. 15:24

    Men herregud som jag stavar.....

    Min favorit är också "I will always love you" och filmen Bodygard. Som man har skrattat och gråtit till många av hennes låtar i ungdomens dagar ;-D
    Tyvärr var maken Bobby B en av de bidragande orsakerna till att hon började konsumera och använda knark, någon bra pappa tror jag knappast att han är tyvärr....så fruktansvärt för dottern.
    KRAM!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Unna dig alltid13 februari 2012 kl. 15:37

      Ingen fara, jag är van att läsa "padda-språket" och fylla i med saknade bokstäver :-)

      Vad hemskt för dottern om pappan inte är till någon hjälp och tröst. De verkar ändå vara en stor familj så jag hoppas det finnas andra vuxna i dotterns närhet. Var väl mostern som hittade Whitney...

      Ja, visst är det många minnen från det ljuva 80-90-talet som kommer upp :-D

      KRAM

      Radera
  5. K.13 februari 2012 kl. 16:02

    Åhh, ja. Jag är med Nena där. Min favorit var alltid The Greatest love of all. Det där med att älska sig själv är så vackert. Tragiskt och fruktansvärt. Kram

    SvaraRadera
  6. Annelie13 februari 2012 kl. 19:00

    Mycket tragiskt! Kände stor sorg när beskedet kom ut! Blir så ledsen över hennes öde som gör att hon lämnar in så ung! Har ju läst om hennes drogberoende under många år. Flera av hennes nära o kära beklagade sig högljutt i media. Undrar i mitt stilla sinne var dom fanns någonstans för henne.. Oerhört sorgligt, har gamla LP,skivor kvar av henne.(vi har nyligen köpt en skivspelare för vinyl)
    Ha en skön kväll!
    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

# 188 Blues skirt

Det blir väldigt mycke klädvisning i bloggen nu eftersom 2a släppet av vårkollektionen kom förra veckan och jag hade samlat extra mycke längtan efter Odd Molly på semestern. Igår kom mitt andra paket från Ajabaja och det var verkligen en glad överraskning! Som ni vet är jag en stadig 4a och då kan kjolar ibland vara fel modell för mig (läs för tighta) men #188 Blues skirt satt helt perfekt! Det var kärlek direkt och jag är övertygad om att den kommer bli flitigt använd till sommaren. Jag tyckte modellen kändes väldigt rymlig så jag hoppas verkligen inte den går ut efter användning. På mig som är knappt 1,70 hög räckte den till knähöjd och lite längre bak. Sprundet fram kändes inte alls så öppet som jag trodde efter att ha sett produktbilderna. Tyget går väl omlott så man riskerar inte att visa underbyxorna. Ett toppenköp helt enkelt! PS. Ursäkta mina ben som skriker efter hudkräm.
9 kommentarer
Läs mer

Fast i favoriter

Måndagar måste det vara enkelt med klädvalet, jag kör på beprövade favoriter och utsätter inte mig själv för långa funderingar i garderoben. Just nu är det jeans som känns enklast! Jag är otroligt tacksam att dessa basjeans fick följa med mig hem vid senaste Barkaby besöket. 300 KR betalade jag för dem, ett solklart fynd! De är sköna och sitter riktigt bra, inte så där superlåga som många modeller tyvärr är. Valet av kofta var också enkelt!   Canna cardigan i färgen mid indigo med en vit basskjorta från Polo.   Favvojeansen med en fin liten logga i metall fastsydd. Helgen bjöd inte på många stunder framför datorn så jag var rätt frånvarande hos er andra. Vi har fått ett nytt hål i vägggen! Ja det är faktiskt sant. En ny dörr till köket har sågats upp med tigersåg så hela huset skakade. Det var inte någon tunn vägg som vi möttes av men så är det i gamla hus. En hel del ved till brasan fick vi!
2 kommentarer
Läs mer

Jordnära färger

Dagens är en klädkombo som jag klurat på ett tag. Jag gillar nämligen Sigh skirt väldigt mycket men har inte använt den eftersom jag saknat överdel. Rosanellan är inte att tänka på mitt i vintern för mig, en tunn blus fryser jag ihjäl i. Köpte denna Canna kofta hos Wakakuu när de reade på 50% och tänkte att den skulle passa till. Jag känner mig ganska nöjd, det funkar och framförallt kan jag använda kjolen vintertid utan att frysa :-) #654 Canna cardigan i färgen lite brown #746 Sigh skirt i färgen almost black Försökte fota min egen rygg men det var snudd på omöjligt. Lägger därför in produktbilden av ryggen. Jag tycker nämligen att stickningen på ryggen är så fin och volangen längst ner med rosor som faller fint ut från svanken. Beiga färger brukar inte vara mitt val men i kombination med svart trivs jag riktigt bra.
16 kommentarer
Läs mer