Unna dig alltid

Inte kunde väl jag motstå Odd Mollys första kollektion med inredning. Snabbare än någonsin tidigare kom min filt levererad till dörren. Tung, stor, mjuk och heeelt ljuvlig. Känns som Odd Molly från gamla tider, gediget och välarbetat. En söt liten bok följde med filten och för en gångs skull har jag läst den från början till slut. Kloka små ord, korta meningar och ett uppmuntrande "Break free!". Idag har vi haft en intensiv lördag, började med skridskoåkning redan före lunch. Sen ville tjejerna iväg till kompisar så maken och jag tog med oss lillebror och åkte ut till Barkaby för att shoppa jeans. Maken hittade massor av fint. Jag tog en sväng in till Odd Molly butiken men trots bra priser hade de inget som lockade mig. Behöver inte en enda till ullkofta! (Är lite chockad själv att jag säger det) Efter ett träningspass och fransk fisksoppa har jag nu landat djupt i soffan och njuter av skönsång. Oj vad duktig Agnes är i "Så mycket bättre". Nu är ...

Här om dagen var jag iväg till vår galleria för att köpa lite baskläder till min 8-åring i storlek 134. Gick först in på H&M där jag brukar hitta plagg till barnen. Avdelningen för tjejer upp till storlek 128 är jättestor med massor av kläder i glada färger. När jag lyckades lokalisera avdelningen för storlek 134 och uppåt fick jag avsmak, vilka hemska kläder! Det fanns knappt ett enda plagg i annan färg än SVART, vitt och grått. Så trist och totalt smaklösa plagg. Måste en 8-åring se ut som ett våp? Tydligen tycker H&M det... Vad tycker ni, passar detta en 8-åring? Jag gick raskt vidare till Lindex och deras avdelning från stl 134 och uppåt var underbar!! Så glad jag blev, här gick det enkelt att hitta fina basplagg. Jag står nämligen för åsikten att barn ska få vara barn och inte behöva se ut som "mini-vuxna" även om modet är något annat. Lindex hade dessutom packat upp massor av festkläder inför jul och nyår. Så fina plagg att jag gärna köpt en hel fes...

Vi är redan några dagar in i november och Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj som genomfördes under oktober månad är slut. Varje år återkommer den samma månad och för precis en vecka sedan visade 7an galan "Tillsammans mot cancer". Jag satt och såg den ensam med många tårar rinnande. Det finns väl ingen som inte blir berörd, unga människor som går bort i början av sina liv, små barn som knappt börjat det för att inte tala om alla kvinner som drabbas av bröstcancer. Jag är livrädd! Som mamma kan jag inte ens tänka tanken att inte finnas där för mina barn men så känner väl alla och inget finns att göra för att skydda sig. Röka gör jag inte och dricker knappt alkohol så det är väl miljögifter och arv som är största risken då. Känns som att cancer börjar bli vår tids epedemi, jag kan snabbt räkna till 5 tjejer i min vänskapskrets som drabbats av bröstcancer innan 40 år fyllda men tack och lov har alla klarat sig med livet i behåll. Var ska detta sluta, kommer forskarna att stoppa u...