Jag har funderat kring ett bloggfenomen som är högst aktuellt i dessa tider. Feelgood. Själva uttrycket i sig ska väl betyda "må bra" och visst är det härligt när allt ser så där underbart fint ut, nästan så man känner att det doftar Ajax av bilderna, men ofta ger det mig mest ångest. Shit, en sån blogg har väl inte jag, jag älskar bara mollysar och visar aldrig bilder från vårt hem. Inte för att jag har något att dölja egentligen men finns det verkligen människor som lyckas bo så där Sköna Hem-vackert, nystädat, är ständigt nykära, är framgångsrika arbetsmässigt OCH har två små barn med de tuffaste kläderna och senaste leksakerna? Puh! Det rimmar inte med mitt/vårt liv iallafall hur mycket jag än skulle önska. En del kan jag såklart skylla mig själv. Borde kanske inte vara så lat och städa istället varje kväll men oj vilket tråkigt liv jag skulle ha då och ärligt talat är jag för lat för det.
En person som beskriver livet helt fantastiskt bra är Mia Skäringer. Denna underbara människa som jag aldrig kan få nog av. Gillar ni henne? Jag tycker hon är en mästare på att utrycka hur livet egentligen är utan yta, bakom den där fasaden som ska se så fin och perfekt ut. I en tid med massor av feelgood-bloggar så är Mia den totala motsatsen. Jag brukar vrida mig i skratt utav hennes beskrivningar i bloggen och boken "Dyngkåt och hur helig som helst" för att i nästa sekund känna hur jag nickar jakande. Precis så är det! Jag bara läääängtar efter att få se hennes show :-)
Vill ni skratta lite så klicka här! Vi mollytokar får oss en känga i filmen också ;-D
Mia Skäringer får framför allt 30-plussiga kvinnohjärtan att darra av ångest och jubla av igenkänning.
En person som beskriver livet helt fantastiskt bra är Mia Skäringer. Denna underbara människa som jag aldrig kan få nog av. Gillar ni henne? Jag tycker hon är en mästare på att utrycka hur livet egentligen är utan yta, bakom den där fasaden som ska se så fin och perfekt ut. I en tid med massor av feelgood-bloggar så är Mia den totala motsatsen. Jag brukar vrida mig i skratt utav hennes beskrivningar i bloggen och boken "Dyngkåt och hur helig som helst" för att i nästa sekund känna hur jag nickar jakande. Precis så är det! Jag bara läääängtar efter att få se hennes show :-)
Vill ni skratta lite så klicka här! Vi mollytokar får oss en känga i filmen också ;-D
Mia Skäringer får framför allt 30-plussiga kvinnohjärtan att darra av ångest och jubla av igenkänning.
Hej!
SvaraRaderaJag träffade en gång en familj vars hem just figurerat i Sköna hem och de berättade att när de såg bilderna i tidningen så kände de inte igen sig ett dugg, var fanns alla leksaker, högar med tidningar och papper, boktravarna där den kvarglömda thekoppen står lite på sniskan, vännerna hade skrattat rått men hjärtligt. Det hade stylats ordentligt.
Och det är väl så det är med hela feel-goodtrenden, en del av själva livet är bortstädat, hm måste fundera på sista meningen inser jag. Och jag gillar ditt Mollyintresse och alla dina kombinationer, gott så.
Kram från Eva
Visst blir man trött på de "perfekta" bloggarna! Där handlar allt bara om yta oavsett om det gäller hem, kläder, barn, jobb osv.
SvaraRaderaJag tycker att du ska ha en STOR eloge för att du håller fast vid ditt mollyintresse i din blogg!
Jag förstår absolut de "mollybloggare" som känner sig begränsade av att bara skriva om Odd Molly och ska få in allt annat i bloggen också. Men det finns gränser för vad vi läsare har lust att läsa. I början av mollybloggandet fann vi alla varandra just pga av vår gemensamma "besatthet" till märket och det kändes befriande att det fanns likasinnade. Det finns ingen chans i världen att jag orkar läsa allas inlägg om allt möjligt och tyvärr var det nog där bubblan brast.
Mia Skäringer ÄR underbar! Jag älskar öppningsscenen där hon kommer in halvnaken och visar upp kroppens skavanker. Det är ju faktiskt just så de flesta av oss ser ut!
STOR KRAM och hoppas att du får en riktigt fin dag!
Eva, visst är det säkert så, bilderna i tidningarna SKA ju se perfekta ut och få oss att drömma en stund. Jag vet att tidningarna stylar om hemmen väldigt mycket men håller bloggarna också på så eller är det verkligheten vi får se? Jag missunnar dem självklart inte ett fint hem och jag kan behöva drömma mig bort ibland men jag känner mig alltid lite misstänksam och funderar vad som är sant och vad som är en feelgood-lögn.
SvaraRaderaKRAM till dig
A-K, jag kommar aldrig att sluta skriva om Odd Molly, i sådana fall lägger jag ner bloggen. Mitt intresse, eller ska vi säga besatthet, är så stort och har pågått i så många år att jag alltid har något att skriva om eller fundera kring.
SvaraRaderaJag brukar undra om folk vill läsa hos mig eftersom jag allra minst bryr mig i den senaste kollektionen men för mig är det viktigast att vara ärlig och mitt hjärta brinner för de äldre Odd Molly kollektionerna. Det visste du väl inte? ;-)
Vad roligt att du också gillar Mia!
KRAM
Dr Mollys kommentar försvann så jag lägger in den från mailet jag fick:
SvaraRaderaJag är kluven i frågan. Mitt liv är absolut mer falukorv än champagne. Men jag väljer oftast att inte skriva om bråk, blöjbyte och städning. Däremot skriver jag ofta om livets större bekymmer, sömnlöshet, jobbångest och dåligt samvete. Och jag tror faktiskt att det finns familjer där barnen sover bättre, föräldrarna jobbar mindre och man bakar bullar varje dag. Och samtidigt vet jag att man även i dom familjerna bråkar, har mensvärk och kräksjuka.
Jag gillar mest bloggar som inspirerar oavsett om man utelämnar vissa delar av livet. Ibland vill man se Bridget Jones och ibland Festen. Vem vet, dom där realistiska bloggarna kanske ibland också är lyckliga, har glada ungar och får blommor av maken!?!
Gillar din blogg mycket oavsett!
Kramar dr molly
Dr Molly, HAHA du har så rätt ;-) Självklart väljer jag också Champagne framför falukorv, vem gör inte det? Precis som du försöker jag att inte beklaga mig för mycket i bloggen men det är också för att det är MITT andningshål från familjen, där vill jag fokusera på det positiva och må bra. Jag skriver aldrig att livet är underbart och att vi dricker champagne hela dagarna om det mot förmodan inte är det vi gör...
SvaraRaderaFeelgood kanske ska vara just så ytligt, utan bekymmer, drömvärld och jag som läser ska inte förvänta mig djup och sanningar. Trots allt är det ju jag som klickar mig in där och gör ett val :-)
KRAM
Jag tycker inte att du bara är OM-bloggare! Man får ju lite glimtar av annat också. Och att enbart skriva om just OM blir lite fattigt tycker jag och gillar blandning. Jag har blandat friskt hela tiden och är väl rätt öppenhjärtig, men skriver om långt ifrån allt som händer i mitt liv. Det finns ju gränser liksom! Sen tror jag inte att dom där perfekta hemmen är så jäkla perfekta ändå! Även solen har fläckar! Kram
SvaraRadera